Jag sitter här med Jack av Ulf Lundell och typ Bibeln. Samtidigt. Det är helt jävla idiotiskt.
Bibeln är ett löfte. Jag lovade mig själv att läsa skiten från pärm till pärm om min galna granne flyttade. Han drev mig till rent vansinne, den jäveln. Nu har han dragit. Så nu sitter jag här. Det är bara att tugga i sig Gud och Jesus och hela fadderullan. Men huvudet är helt tomt. Jag vill ju ha nån sorts litterär ådra, förstå historien, bli bildad eller vad fan som helst. Men jag orkar egentligen inte. Jag vill mest blunda. Det blir som ett meditativt tidsfördriv medan timmarna går. Segt som sirap.
Boken är helt bisarr. Gud framstår ju mer som ett jävla monster än nån kärleksfull skapare. Adam och Eva fick Kain och Abel. Sen slog Kain ihjäl Abel. Sen tog Kain sig en hustru och fick barn. Men vänta nu. Vem fan var den hustrun? Det fanns ju för i helvete bara fyra människor på jorden. Adam, Eva, Kain och Abel. Och Abel var död. Då finns det tre kvar. Han måste alltså ha pippat Eva. Sin egen morsa. Fräscht.
Men intresset finns ju där. Det gör det ju. Så jag fortsätter väl att glo i texten.
Efter det där incestkalaset blev det en jävla massa folk. De levde loppan tills Gud fick spelet och bestämde sig för att dränka varenda jävel. Utom Noa, hans kärring, sönerna och deras fruar. Gud beordrade ett bygge av en stor jävla båt för alla fyrfotadjur, fåglar och andra kräk. Sen dränkte han skiten. När alla avskum var döda drog han ut proppen. Vattnet sjönk. Ur arken sprang djuren och jorden blev trevlig igen. Gud lovade att inte hitta på såna dumheter mer. Schysst kille.
Allt det här händer på typ tretton sidor. Tretton. Av typ fjortonhundra jävla sidor. Jag är helt obegåvad som gav mig in på det här. Moseboken är ju så gammal att klockorna stannar. Jag borde fan ha lovat att läsa Nya testamentet istället. Men det börjar först på sida elvahundra nånstans. Jag orkar inte. Jag stirrar på nästa sida och väntar bara på att kvällen ska ta slut.