Kylsystemet kräver inte så mycket underhåll, men du bör kontrollera bilens kylvätskenivå då och då. Förutom att kolla kylvätskenivån är det viktigt att kontrollera dess glykolmängd.
Om du ser att glykolmängden börjar bli för låg måste du fylla på mer. Är behållaren redan full måste du tappa ut kylvätska för att glykolen ska få plats. Ha gärna en flaska extra kylarvätska i bilen för säkerhets skull.
Röd eller blå kylarvätska – vad är skillnaden?
Färgämnena som tillsätts i kylarvätskan anger vilken typ av motor som vätskan är avsedd för: gjutjärn eller aluminium. De två motortyperna behöver nämligen olika tillsatser. Även grön kylarvätska förekommer.
Men det det går inte att säga något generell om skillnaden på glykol baserat på färg (till exempel röd eller blå). Färgen är enbart ett tillsatsämne och ger ingen garanti gällande funktion eller kvalitet. Både blå och röda glykoler kan exempelvis vara produkter med hög eller låg kvalitet oberoende av sin färg.
VIKTIGT
Det finns två huvudtyper av glykol, etylen (monoetylen) och propylen. Viktigt att om man har aluminium i motorn att man använder sig av en glykol som är gjord för det, glykolen kan annars angripa aluminiumet i motorn.
Det vanligaste glykoltyperna är:
Etylenglykol
Den vanligaste glykolen i handeln. Är mycket giftig. I deciliter räcker för att döda en vuxen person. Har oftast röd eller blå färg.
Har bättre frysskydd och rostskydd (korrisionsskydd) än propylenglykol.
Propylenglykol
Oftast grönfärgad. Inte lika giftig som etylenglykol. Har något sämre värmeledningsförmåga och rostskyddsförmåga än etylenglykol.
Dessutom finns bland annat:
Kylarglykol Etylen
Oftast blåfärgad. Kan i nödfall blandas med propylenglykol.
Kylarglykol Longlife Etylen
Har oftast röd färg. Går inte att blanda med annan glykol. Ska helst inte användas i äldre bilar eftersom den kan skada kylare som innehåller bly, mässing eller koppar i fogarna.